du finns i andningen
som ett skikt i lungorna
ett främmande system
en sluss
en bräda

det tar tid att sluta tänka på dig

sommaren   jag vet inte   det är varmt
man sitter   man ligger
det är varmt och man åker för att handla och
man kom­mer till en ben­­sin­station och
solen bränner genom vind­rutan och
man sjunker läng­re och längre in i sig själv
längre och längre bort från män­ni­skorna som
cirklar kring tank­auto­ma­ter och bilar av olika fabrikat
längre och läng­­re bort från Tallåsen Jord­gub­bar Idag TISDAG stängt på grund av då­lig mog­nad öpp­nar åter i morgon ONSDAG
längre och läng­re ner i sval­get   i bröstet   i magen
i det svarta lädersätet under lå­ren
och långt där nere
någon­stans i höjd med gas- och broms­pedalerna
ställs man inför ett val
man kan lö­sas upp och bli fri från sin tyngd
man kan   om all­t går vägen   spri­das ut i atmosfären
som lätta svävande molekyler
men man kan också förbli den sammansatta massa man är och
på­bör­ja upp­stigningen
man kan resa sig sakta   fixa till sig lite grann

när mitt tålamod tar slut
jag menar när det verkligen tar slut
då dyker jag lodrätt
och sliter dig ur havet
på väg därifrån blir vi jagade av en havstrut
men den har inte en chans
jag har dig i mina långa krökta klor
vi svävar i hög fart mot horisonten
steg­löst och felfritt

alla bilder jag la upp
de var för dig
men du gillade
aldrig

Det är sent i oktober.

Han är klädd i en brun overall. Den är för stor och sitter som en tjock påse kring kroppen. Längst ned i benen och ärmarna finns band av reflexer vilka blänker i mörkret när vi lyser på honom med ficklampan. 

Han frågar var hästarna är. Vi säger att de är i stallet.

Han går med benen brett isär, som om där fanns något osynligt mellan dem. Tycker inte om när vi lyser på honom med ficklampan. Varje gång en bil passerar säger han att det är Janne.

Och titta där, en lerpöl.

Allt är bra nu. Han vill sitta i traktorerna. Det är det som är det viktiga. Som tur är finns där varken lås eller dörr i den fjärde, den röda; i den sitter han högt och trivs bakom ratten, vi ser honom suddig genom sidofönstret. Till den femte är det för långt att gå i kväll. När han inser det väller tårarna fram.

Jag blir som remsor inombords, sköra, trasade remsor. Men det döljer jag väl.

På kvällen när jag ska sova står han framför mig, en bit bort på vägen, i den bruna bylsiga overallen med reflexerna som glimmar. Hans ansikte syns oroligt avvaktande i mörkret. Hur kommer det att bli nu? Kommer vi att gå till traktorerna? Alla fem?

Jag kryper ihop under täcket. Vore det till någon nytta skulle jag hugga av mina händer. Vad som helst, för hans skull.

Om man kunde få något slags garanti.

tallarna utanför fönstret
ruskar sina knotiga
håriga kroppar
i vinden
sedan lugnar de ner sig
talar tyst med varandra
om sådant de vill ha
för sig själva
sådant som bör stanna
mellan dem

här inne står jag
till två tredjedelar en
bananfluga

i natt gick jorden under
vi sprang längs en bilväg
i starkt dagsljus medan
svarta saker flög i luften

du vände dig andfådd och sa
jag vet vad jag ska göra nu
jag ska satsa på musiken

jag ville inte missa lunchen
det var därför jag läm­nade mina
innersta dröm­mar
och satsade på att kom­ma först i kön
på restau­rangen
de hade sån där kyck­ling satay
den dagen

det var därför jag igno­re­rade allt
det viktiga
som jag tänkt så mycket på
vad jag skulle uppnå i mitt liv
vad jag skul­le göra för att mildra
någon liten del smärta i världen
jag bad om extra sås för den är så söt
och god och passar så bra till riset
som det alltid blir över av

efter maten blev jag så trött
jag var tvungen    att
lägga mig i vilo­rum­met   
ned­­sjunken mot de mjuka
kuddarna    kunde jag inte
hål­la ögonen öppna   
och efter att jag somnat   
vaknade jag aldrig mer

det var därför jag inte flydde
med bar­n­en som
missköttes och svalt
eller grep in när ditt
huvud klövs

Vad kan man egentligen säga om världen?
Möjligen: Det är många som bär jeans.
Men det är också många som inte bär jeans.

regn
över lagerhusen vid havet
den tångfyllda luften
allt som insöndras och känns
det finns minnen
av saltsmaker
om jag låtsas
att vi varit där

vid
ljusavböjningen kring solen
våra kroppar
våra långsamma rörelser

vadå rörelser